Mitt jag det svävar här över mig. Mitt öde det är en kompromiss med de ord och tankar som tynger mig. De skapar känslor och ger ovisshet. Tillsammans kan man förverkliga livet men jag är skild från min egen själ och kan aldrig förena mig med andra. Ett oskrivet blad som ingen bryr sig om. Det finns gånger då jag ser allt i enighet med de ramar som omsluter min själ. Attityder, känslor och värderingar har jag sänt iväg med ljusets hastighet. Tillsammans kan man förverkliga livet men jag är skild från min egen själ och kan aldrig förena mig med andra. Ett oskrivet blad som ingen bryr sig om När det förflutna sakta kommer över mig stänger jag till min dörr och försöker andas ut. Men utan min själ vill jag inte krepera än så min lott det är att söka i evighet. Tillsammans kan man förverkliga livet men jag är skild från min egen själ och kan aldrig förena mig med andra. Ett oskrivet blad som ingen bryr sig om. Tillsammans kan man förverkliga livet men jag är skild från min egen själ och kan aldrig förena mig med andra. Ett oskrivet blad som ingen bryr sig om.
Under studietiden på högskolan i Falun lyssnade jag och Thomas Eriksson mycket på Adolpson & Falk. Vid ett tillfälle försökte vi skriva en sång i samma anda som de. Såg till att texten blev lite lagom djup. Vet att jag letade i ordlistan efter ett annat ord för att dö och fann ordet krepera. Jag hade nästan glömt bort sången när just Adolpson & Falk skulle uppträda i Strömstad där jag jobbade 2005. Långt bak i skallen letade jag fram texten och fick en idé om att sjunga som förband till mina gamla idoler. Lotta som jag arbetade med på kollot letade fram en stämma och så övade vi flitigt. Arrangören tog kontakt med artisterna som tackade nej till vår medverkan. Vilket jag förstår, de hade inte en susning om vilka galningar som kunde dyka upp i kyrkan. Konserten var för övrigt bra. "Oskrivet blad" har nu fått sig en upputsning och platsar därför på skivan som en raritet från det forna åttiotalet.
Anders på fotot har inget samröre med texten, tror jag.